Roll


Vad en rollfigur är 

En roll eller rollfigur eller karaktär är en person eller en varelse eller annan sak som finns och agerar i en berättelse på scenen. Jonathan, Selma och Abdi i scenen på föregående sidor är alla rollfigurer, liksom vännerna Veera och Oliva eller Robin som kommer hem efter skolan

En rollfigur behöver inte vara en person. Den kan lika gärna vara ett djur, en sak eller till och med en idé eller en känsla som får röst eller kropp på scenen:

I aulan. Rektorn delar ut ett stipendium till Selma och Abdi för deras insatser inom ämnet musik. Alla elever sitter och ser på. Bredvid Jonathan sitter en märklig varelse: Avundsjukan.

AVUNDSJUKAN
Vem bryr sig om klarinett? På riktigt?
Klarinett är för gamla gubbar med mjäll.
Oh when the saints go marching in ... verkligen spännande ... Alla som gillar klarinett räcker upp en hand.

Avundsjukan ser sig om. Alla sitter tysta och ser uttråkade ut.

AVUNDSJUKAN
Nä, tänkte väl det.
Men nu ... nu ...
Och hur är det med gitarr?

Avundsjukan ser sig om. Samtidigt har Rektorn gett diplomet till Selma. Alla i rummet applåderar.

AVUNDSJUKAN
Där ser man - det såg bättre ut.

Jonathan skrattar till. Olivia, som är den som sitter närmast honom av de som finns på riktigt, vänder sig om mot honom.

OLIVIA
Ssch. 


Sättet att tala skapar en roll 

I de tidigare kapitlen har vi redan varit inne på hur man kan berätta om en rollfigur, eller gestalta den. Det var det vi gjorde när vi hittade olika sätt att förmedla kunskapen om Jonathans höjdskräck till publiken. En dramatiker kan alltså inte beskriva en roll på samma sätt som en romanförfattare kan beskriva en person i sin bok. Dramatikern behöver låta någon berätta eller hitta sätt att visa publiken rollfiguren genom handling.

Ett av de viktigaste sätten att få en roll att skapas på scenen har vi inte tittat på tidigare. Det är hur rollfiguren talar. Inte vad hen talar om, inte vad hen tycker om det ena eller andra utan hur hen uttrycker sina åsikter.

Vilka ord använder hen? Med vilken rytm talar hen? Fort eller långsamt? I långa vindlande meningar eller med bara några ord i taget? Avbryter hen sig ofta eller talar hen alltid till punkt? Finns det uttryck som hen gärna använder och sådant som hen aldrig skulle säga? Svordomar? Ofta? Sällan? När? Vilka svordomar? Dialekt? Språkliga fel? Och så vidare.


Språket föder rollfiguren 

Sättet som rollfiguren talar är också ett slags gestaltande. Det vill säga: det är inte meningen att sättet att tala ska beskriva eller berätta om rollfiguren. Meningen är att när någon säger replikerna på det sätt som du skrivit dem så ska rollfiguren födas på scenen.

För att uppleva vad det betyder, kan du pröva det här: Välj en text där språket inte är likt ditt eget. Ta till exempel fram en dikt från tvåhundra år tillbaka eller, för all del, en från idag om den känns mer främmande. Ta en tidningsartikel som med torr och saklig ton redogör för börsens upp- eller nedgång. Eller, om du är trött och oengagerad: Ta en text som brinner, som vill omstörta världen.

Ta i vilket fall som helst en text med en röst som inte är din egen. Läs den högt. Gå in i ett rum där du kan vara ostörd om det blir lättare. Stäng dörren. Gå ut i skogsdungen bakom fotbollsplanen eller på den stora parkeringsplatsen vid köpcentrumet en söndag innan det öppnar. Ett annat alternativ (sämre, men det går i värsta fall): Läs texten högt i ditt huvud.

Läs högt och pröva vilken röst den här texten borde läsas med för att den inte skulle vara så främmande. Låtsas helt enkelt vara den som skulle läsa den här texten som sin egen. Låtsas att du har den rösten. Det är inte du och du behöver inte skådespela på något slags trovärdigt sätt. Försök bara läsa med den röst som texten verkar vara skriven för. Ingen lyssnar, ingen hör eller ser dig. Läs bara och hör den där rösten och låt den personen som har en sådan röst komma fram.

Så kan en replik fungera. Så kan en roll skapas utifrån en text. Inte genom att rollen beskrivs, utan genom att den föds genom de ord den säger, att den skapas av språket.


Lär känna dina rollfigurer efter hand 

Vad som är "en bra roll" beror på sammanhanget - vilken sorts pjäs är det, var ska den spelas, för vem, vad handlar pjäsen om och så vidare. Det går därför inte att göra en steg-för-steg-guide som hjälper dig att på ett effektivt sätt skapa en bra roll. Det är inte heller alltid önskvärt att en roll konstrueras på det viset. Det kan kanske lyckas för en del dramatiker, men för många är det en mer flytande process. Du lär känna dina roller genom att umgås med dem, det vill säga genom att skriva dem.

Du kanske tänker att du ska skriva om en rollfigur som är på ett visst sätt, men sedan tar berättelsen en annan vändning och rollen visar sig ha sidor du inte kände till ...

Du vet kanske inget om rollens bakgrund eller vad den vill eller drömmer om - men du vet hur den talar. Så du låter rollen tala och skriver av. Plötsligt, efter två sidor av intetsägande nonsens, börjar du ana en historia ...

Eller kanske baserar du allt på en verklig person men börjar ta dig friheter och plötsligt är det inte längre den person du trodde du skrev om ...

För många dramatiker är skapandet av en roll ibland mer som att lyssna än "att hitta på", att tänka sig en situation, tänka sig någon som befinner sig i den och sedan se det för sitt inre och skriva ner vad man ser och hör.


Trovärdighet 

En roll har två olika sorters trovärdighet. Den första handlar om hur trovärdig rollen är i den värld som pjäsen utspelar sig i. Det betyder alltså inte att allt ska vara som i verkligheten. Den värld du bygger upp som författare är det som avgör vad som är trovärdigt. Och vad som låter konstigt. Roller beter sig och talar på olika sätt i olika världar. Det som är rätt på ett ställe är inte rätt på ett annat:

SAGAN OM RINGEN. Scen 117.

Gandalf kliver in i Kung Theodens sal.

GANDALF
Tjena, kungen. Hur e läget? Rätt mycket på gång, va? 

Den andra sortens trovärdighet handlar om hur trovärdig rollen är i förhållande till vad vi fått reda på om rollen dittills.

Så fort du börjat visa en roll för åskådaren så skapas en bild av hur rollen är och hur den förväntas agera i nya situationer. Om du då ändrar på rollen utan att ge någon förklaring till det så kommer det att upplevas som förvirrande.

Varje ny sak vi lär oss om en rollfigur skapar förväntningar på hur rollfiguren kommer att agera i framtiden, eftersom de ger åskådaren en bild av hur rollfiguren är, vad hen tycker och tänker, vad hen tycker är viktigt och oviktigt och varför hen befinner sig i den här berättelsen.


Vad behöver åskådaren veta? 

Om du skriver en text om någon känd person som finns i verkligheten så vet publiken en del om rollen på förhand. Om du skriver om en helt påhittad person så vet publiken nästan ingenting. Det innebär att du måste se till att åskådaren får reda på allt som hen behöver veta. När du skriver är det också lätt att glömma att publiken inte ser vad som står i texten utan bara upplever vad som sker på scen.

BRODERN
Gud, så jag är trött på dig. 

OLIVIA
Men gå då.

Det är bara den som läser som ser att den förste som talar är Olivias bror. Den som ser det på scenen ser två personer som de lika gärna till exempel kan tro är pojk- och flickvän. Publiken vet inte heller något om vad det är brodern är trött på, var de befinner sig någonstans och varifrån brodern alltså skulle gå.

När du skriver lär du efter hand känna dina rollfigurer. Utmaningen är att samtidigt minnas att den som ser föreställningen inte känner dem som du.


Allmänt och specifikt 

Ibland talar man om att roller är "platta", "tvådimensionella" - att de "saknar djup". Det är så gott som alltid menat som en negativ sak. Användningen av ordet "djup" kan göra att man kan tro att det som skiljer en bra roll från en dålig är hur "djupa" tankar rollen har, att rollen måste vara enormt komplex och full av olika motstridiga känslor. Så kan det vara, men det är inte heller nödvändigt. Ofta kan "det platta" ha att göra med att rollen inte är tillräckligt specifik.

Titta på människor som kommer till kassan i en butik. Ingen gör precis likadant. Någon hälsar på ett sätt, någon på ett annat, någon hälsar inte alls. Hur och när tar de upp plånboken? Har de kontanter eller kort? Har de tvåhundra småmynt som de förvirrat räknar? Hur packar de sina kassar? Det tyngsta i botten och frysvarorna för sig eller slänger de bara ner allt? Och vad har de handlat? Kommenterar de det till kassabiträdet?

En alldeles vanlig handling, i ordets båda betydelser, kan rymma mängder av små vinkar om den som utför den. För den som vill skriva en roll som inte känns platt är utmaningen ofta att vara så specifik som möjligt, men ändå kortfattad. Att välja små detaljer som avslöjar mycket. Den där repliken, det där ordet, den där handlingen i det där ögonblicket.


Hemligheter 

Om du vill bygga en roll "på djupet" i den mer psykologiska meningen så kan hemligheter vara användbara.

Tänk på vad du själv bär på för hemligheter. Stora och små. Se dig sedan om nästa gång du råkar befinna dig bland andra människor. I skolan, på bussen, i butiken? Kanske finns där människor du talar med dygnet runt, kanske finns där människor du aldrig talat med. Vad för hemligheter bär de på? Stora och små? Jag vågar påstå att ingen bär på färre än någon annan. Hur många bär ni på tillsammans?

Vad ni talar om är inte alltid det viktigaste. Vad som sägs är en sak, vad som inte sägs är en annan.

Tänk dig att de roller du skriver om bär på hemligheter av olika slag. Hur påverkar det dem? Vad de gör och vad de säger? Hur de talar? Vad de är rädda för och vad de längtar efter mer än något annat?


Roll, relation, situation 

En rollfigur är aldrig ensam. Om rollfiguren är ensam på scenen finns ändå publiken där. Se tillbaka på några av de exempel som funnits hittills i boken. Är det inte i själva verket så att det är lika viktigt vad rollerna har för relation till varandra som vad de är "i sig själva"? Eller är rent av relationen ännu viktigare?

Tänk till exempel på scenen där eleverna sitter och skriver prov och hur läraren övervakar dem. I den situationen skulle man mycket väl kunna säga att skillnaden mellan läraren och eleverna är väsentligare än vad de enskilda eleverna har för egna privata hemligheter.

Eller scenen mellan Mamman och Maryam framför tv:n? Till och med det att Mamman inte har ett namn utan kallas just Mamman tyder på att relationen mellan Maryam och henne är viktigare än Mamman skilt för sig.

Roller och relationer och situationer sitter ihop. En viss situation kan bara uppstå om rollerna är på ett visst sätt och tvärtom. En relation är beroende av hur rollerna är, och rollerna är som de är genom sina relationer.

Vem man är och vilka relationer man har - det kan vara komplicerat. I verkliga livet, men också för rollerna. De har en sorts relation med en person och en annan sorts relation med en annan. Det är nästan som att de är två olika personer beroende på vem de är med. Och så plötsligt ska de försöka vara båda två samtidigt ...

En gata i stan / I vardagsrummet

Några dagar tidigare. Två parallella miljöer: Jonathan går på en gata i centrum, talar i telefon med Abdi som befinner sig i ett vardagsrum.

JONATHAN
Jag bara undrade om det stämde.

ABDI
Jo.

JONATHAN
Jaha.

ABDI
Det var hon som frågade.

JONATHAN
Jo.

ABDI
Du ville ju inte, sa du.

JONATHAN
Nä, det ville jag inte.

ABDI
Så vad är problemet?

JONATHAN
Det är inga problem. Ha så kul.

ABDI
Jag kan fråga om du kan komma med - vi kan byta låt ännu tror jag.

JONATHAN
Jag vill ju inte har jag sagt.

ABDI
Fast det låter inte så.

Paus. Selma kommer in i vardagsrummet med en liten väska. Börjar plocka fram klarinetten.

ABDI
Janina sa att du hjälper till med ljudet - det är ju roligt.
Att du är med ändå, menar jag, det är roligt.
Går lite avsides.
Det är ju ändå, vet du. Även om du inte spelar. Det är ju roligare att hänga där med dig.

JONATHAN
Jag fattar bara inte - hon spelar inte sån musik som du gillar.

ABDI
Vad vet du vad jag gillar?

JONATHAN
Det vet jag väl.

ABDI
Jag kan väl gilla annat också.

JONATHAN
Jo jo.

ABDI
Hursomhelst, jag måste sluta nu.

JONATHAN
Varför då?

ABDI
För att jag måste det bara.

Selma blåser några kraftiga toner i klarinetten. På gatan Jonathan stannar upp - han hörde.

ABDI
Vi ses imorgon.

JONATHAN
Mm. Hej.

Lägger på.

ABDI
Hej.

SELMA
Ska vi börja? 


På rasten spelar vi fotboll 

På rasten spelar vi fotboll i gymnastiksalen. Vi skjuter straffar, gör inlägg och spelar på skoj med två små innebandymål. Resultatet är inte det viktiga. Ändå försöker alla slå passningarna dit de ska, de försöker fortfarande få den perfekta träffen på volley.

Det är en lek, men det är på allvar. Det är en lek därför att konsekvenserna är små. Ambitionerna är stora. I själva verket är de nästan större än annars, eftersom de inte hålls tillbaka av rädsla. Du kan pröva den vansinniga cross-bollen. Du kan göra den chansartade dribblingen, klackningen, skottet från mittlinjen. Det är en lek där det annars riskabla låter sig prövas, övas och finslipas.

Sådana möjligheter har också skrivandet. Sådana möjligheter har också teatern. Dröm en värld. Skriv den. Pröva den. Sikta högt. Hur många frisparkar far inte fyra meter över målet också i de stora matcherna? Men den tionde ...

Vad ska du skriva om? Jag vet inte. Kanske vet du inte heller, men det är å andra sidan inte alltid nödvändigt. Men du måste alltid börja någonstans. Varför inte med att till exempel titta ut genom fönstret. Välj något där. Börja skriva.

Men vad ska du välja? Jag vet inte. Kanske vet du inte heller, men det är å andra sidan inte alltid nödvändigt. Du lägger märke till något, annat märker du inte. Kanske lägger du märke till något för att det intresserar dig? För att du tycker om det eller för att det stör dig? Finns det något av det du ser som betyder något för dig?

Och om där är något som inte betyder något för dig - tänk dig då en människa, för vilken det du tittar på betyder allt. Vem är den människan?

Eller om dina ögon följer samma vägar som de alltid gör och du är trött på det? Om du är trött på din egen blick, trött på dina tankebanor och dina ord och vill nytt, nytt, nytt ... Låt ögonen ta sin vanliga gång, fäst dem på det de alltid fastnar vid. Håll dem där först, men flytta dem sedan en halvmeter åt höger ... lite mer ... där! Vad är det? Eller vem? Eller för vem? Eller varför?

Det mesta som finns kan tänkas betyda allt för någon, eller ha ödesdigra konsekvenser. Vad är en människa beredd att göra för det som verkligen betyder något?

En krukväxt. En skata. En skylt som förbjuder parkering vissa tider. Löven i träden som rasslar i vinden och är desamma som igår men ändå annorlunda. En flicka med en hund. Små oregelbundna hål och skrymslen i stenmuren där det skulle gå att kila in små lappar ...

Eller börja med ett eget minne. Och gör samma sak. Minns hur du spelar fotboll på rasten. Flytta sedan blicken någon meter åt sidan. Och låt den landa på den som inte gjorde det.