Situation

Dramatisk situation

Uttrycket dramatisk situation kan användas också i sammanhang som inte har med teater att göra. Ofta menar man att något var spännande eller mycket farligt. I en tidningsartikel kunde det till exempel stå: "I matchens 89:e minut uppstod en mycket dramatisk situation mitt i hemmalagets straffområde." Eller: "Situationen var verkligen dramatisk, men djurskötaren lyckades till slut få in alla djuren i inhägnaden."

I ett teatersammanhang kan dramatisk situation också avse något som är spännande och actionfyllt men det är inte därför det kallas så. Med dramatisk situation menas specifikt det som i en viss situation skapar dramat. Inte att det är spännande utan vad som gör det spännande.

En dramatisk situation går att dela upp i tre faktorer: vilja, hinder och angelägenhetsgrad. Vi tänker oss att det är en person som kallas A som befinner sig i en dramatisk situation.

• Vad är A ute efter? (vilja)

• Vad står i vägen för det? (hinder)

• Hur viktigt är det som A är ute efter? (angelägenhetsgrad)

Djurskötaren vill fånga in djuren. Hindret är bland annat att djuren, noshörningar, är både farliga och stora. Det är också mycket angeläget eftersom djuren skulle kunna skada besökarna i djurparken.

Vi kunde också tänka oss att det är ännu mer angeläget för Djurskötaren att ordna situationen om det är så att det är hen som tidigare har glömt grinden öppen. I så fall skulle vi säga att det Djurskötaren vill är att rätta till sitt ödesdigra misstag.

Vilja

En vilja kan vara av mycket olika slag. Att säga att en rollfigur har en vilja betyder inte att den personen har en stark vilja i vanlig bemärkelse. Det säger inget om att rollen skulle vara envis eller övertygande eller dominant.*

Här är några exempel på viljor:

Samir vill ha alla rätt på provet.

Veera vill fråga Abdi om han vill komma med på bio.

Maryam vill träffa sin mormor.

Robin ... ja ... Vad vill Robin? Kanske vet han inte själv vad han vill. Eller: kanske vet han inte vad det är värt att vilja.**

Hur du väljer att formulera det som rollfiguren vill spelar stor roll för berättelsen. Tänk på djurskötaren i exemplet ovan. Om hen försöker att fånga in djuren för att hen själv glömt att låsa grinden, då är som sagt hens vilja snarare att rätta till sitt misstag? Vad händer med berättelsen om vi istället säger att det djurskötaren vill är att bli hjälte? Eller att hen för en enda gångs skull hoppas kunna göra något rätt? Eller för att imponera på någon? Eller för att bevisa att hen kan klara av vad som helst? Själva uppgiften att fånga in djuren kan se likadan ut, men berättelserna blir mycket olika.

* Samma sak gäller uttrycket att driva handlingen. Det betyder inte att den som driver måste göra det genom att vara målmedveten och ambitiös. En rollfigur kan lika gärna driva handlingen genom att vilja fly från något, genom att vara konflikträdd eller på grund av en fullständig oförmåga att kunna bestämma sig. Att driva handlingen betyder bara att personen som gör det är den som får handlingen att gå framåt - som gör att just den här berättelsen blir till.

** Är det kanske därför han går fram och tillbaka i sitt rum hela eftermiddagen? Är det därför han går ut sent på kvällen när hans mamma somnat och går runt kvarteret varv efter varv? Och följande morgon samma sak. Är det därför han blir några timmar sen till skolan, och därför han inte ens går in när han väl kommer, utan fortsätter fram över skolgården och försvinner bort längs gångvägen ...?

Hinder

Det finns olika sorters hinder. Lite grovt kan de delas in i två kategorier: inre och yttre hinder. Inre hinder är sådana som ligger inom rollfiguren själv: kunskaper, färdigheter, minnen, rädslor ... Yttre hinder är sådant som finns i världen utanför rollfiguren: andra roller som vill något annat, tid, lagar och bestämmelser, fysiska hinder och så vidare.

Om Samir vill ha alla rätt på matteprovet så kan vi tänka oss att ett inre hinder är att han har svårt med siffror eller att han är så stressad över att misslyckas att han blir nervös. Ett yttre hinder kunde vara att han hoppas på att få hjälp av en klasskamrat, men att det behöver ske i smyg. Ett annat hinder kunde vara om det finns något i hans samvete som gnager. Ja, så kunde det vara ...

ABDI
Vänder sig till publiken igen.
Samir satt alltid längst på provet. Men inte den dagen. Det var ingen som fattade varför han gick.
Kanske bara Wilhelm, men han sa inget. Förutom "idiot".
WILHELM
Idiot.
ABDI
"Idiot", sa han. Men det sa han så tyst att det knappt var någon mer än han själv som hörde det.

Maryam minns inte sin mormor, men hon har ett foto som visar att hon faktiskt har träffat henne. Ett yttre hinder kunde vara att hennes mamma inte vill säga var mormodern bor. Det innebär också ett inre hinder, eftersom Maryam inte vill kräva att få reda på det och därigenom bli ovän med sin mamma.

Angelägenhetsgrad

Angelägenhetsgraden är ett annat ord för att säga hur viktigt något är. Hur viktigt något är för rollfigurerna i pjäsen motsvarar ofta hur engagerade åskådarna blir när de följer berättelsen. Om något inte är viktigt för rollfiguren så spelar det ingen roll vad hen vill eller vad som ligger i vägen för det. Här är några dramatiska situationer där angelägenhetsgraden är nerskruvad:

Samir vill ha alla rätt på provet eftersom det vore lite kul.

Maryam vill träffa sin mormor, men om hon inte får reda på var mormor finns så kunde hon också tänka sig att se en film.

Veera vill säga till Abdi att hon tycker om honom. Tyvärr ska Abdi flytta till en annan stad om någon månad så då blir det svårare att säga det. Ja ja. Det gör inte så mycket eftersom Veera också tycker om spenatplättar och att spela tennis.

De här berättelserna skulle ha svårt att engagera den kommande publiken. Lättare skulle det vara om Veera var så kär i Abdi att hon inte kunde sova och om Maryam verkligen saknade sin mormor. Eller om Samir verkligen var rädd för att misslyckas, men ännu oroligare för Robin ...

Dramatisk potential

När en rollfigur vill något som är viktigt för hen, och det finns ett hinder i vägen som är stort men inte omöjligt, då har en situation stor dramatisk potential.

Stor potential betyder att det finns stora möjligheter att få fram handling ur situationen. Du har kanske stött på uttrycket inom fysiken. En pilbåge som spänns har stor potentiell energi, eftersom den när strängen släpps kan skicka iväg en pil långt. Dramatisk potential handlar inte om att skjuta iväg pilar, istället handlar det om att "skjuta iväg berättelsen" - att skapa dramatik. En situation med stor dramatisk potential kan skjuta iväg berättelsen långt. Det är faktiskt bokstavligt menat - berättelsen blir längre. Situationen kräver fler sidor för att spelas till sitt slut.

En dramatisk situation där vilja och hinder och angelägenhet är svaga är över på ett ögonblick:

MARYAM
Mamma. Jag skulle vilja träffa mormor.
MAMMA
Varsågod, här är hennes telefonnummer.

THE END

Men om mamman svurit på att aldrig någonsin ha med mormodern att göra, då fortsätter situationen att skapa dramatik:

I vardagsrummet. MAMMA sitter och tittar på tv. MARYAM in. Hon har ett fotoalbum i händerna.
MAMMA
Är du vaken?
MARYAM
Jag satt och tittade på lite gamla saker.
MAMMA
Jaha.
Tittar upp på Maryam och fotoalbumet.
Jaha ...
Vänder sig till tv:n igen.
MARYAM
Mamma?
Paus.
Mamma?
MAMMA
Älskling, det här är sista avsnittet.
MARYAM
Mm ...

Maryam vill tala med sin mamma om mormor, men mamman vill inte. Trots att Maryam inte säger så mycket är det hon som driver handlingen genom att bara stå där med fotoalbumet i famnen. Om Maryams vilja att tala om sin mormor är mindre än hennes rädsla för att bli ovän med mamma så skulle situationen stanna här och Maryam skulle gå och lägga sig. Eller kanske skulle hon sätta sig en stund bredvid sin mamma och tala om något annat för att de säkert skulle vara vänner. Men om Maryams vilja att få reda på varför de aldrig talar om mormor är tillräckligt stark så skulle situationen fortsätta.

Fortsättning:
MARYAM
Mm ...
Maryam sätter sig i soffan. Lägger fotoalbumet i knät.
MAMMA
Lägg undan det där är du snäll.
MARYAM
Får jag inte ens ha det här?
MAMMA
Jag har jobbat hela dagen. Kan jag inte bara få titta på det här i lugn och ro.
MARYAM
Jo.
MAMMA
Men är du snäll och lägger undan det då?
MARYAM
Får jag inte ens ha ett fotoalbum i knät?
MAMMA
Varför ska du ha det?
Gå in till dig och titta om du vill hålla på med det där.
MARYAM
Jag håller inte på. Jag sitter bara här.
MAMMA
Nu tittar jag.
MARYAM
Varför kan du inte bara säga vad det är frågan om?
Mamman höjer volymen på tv:n.
MARYAM
Snälla?
Mamman höjer lite till.

Vi stannar där. Situationen är inte över. Kanske finns det en hel pjäs gömd där. Kanske kommer någon att skriva den. Kanske kommer Maryam själv att skriva den?

Sysselsättning

En sysselsättning är något som en rollfigur gör på scen som inte nödvändigtvis är en väsentlig del av den dramatiska situationen. I situationen ovan så är tv-tittandet inledningsvis en sådan sak. Scenen handlar inte om att titta på tv eller det som är på tv. Det är bara något som den ena av rollfigurerna ägnar sig åt när scenen börjar. Sysselsättningen blir sedan en del av den dramatiska situationen när mamman börjar använda det som en flykt undan det som Maryam vill tala om: tv-tittandet blir ett hinder.

Ett annat exempel: Veera vill som sagt säga till Abdi att hon tycker om honom, eller i alla fall fråga om han har lust att hitta på något senare på dagen. Det gick inget vidare på bänken utanför skolan. Kanske får hon sin chans när de står på tumanhand och diskar under hemkunskapslektionen. Här är diskandet en sysselsättning. Dramat handlar om Veeras kamp med sin blyghet, den handlar inte om att diska. Vi skulle kunna byta ut diskandet mot att stå och skala potatis eller hacka lök.

Om vi väljer att hacka lök kan vi också tänka oss att sysselsättningen så småningom blir en del av den dramatiska situationen. Om Veera är blyg och dessutom rädd att tappa ansiktet så kan löken ställa till det. Försök att vara oberörd och lite cool när tårarna rinner, eller blodet sprutar för att du tänker på allt annat än vad du gör med dina händer och kniven ...

Vi närmare eftertanke: Nej, försök inte det. Gör hellre på ett annat sätt.

L'espirit d'escalier

L'espirit d'escalier är ett franskt uttryck som letat sig in i svenskan*. Det betyder direktöversatt "kvickheten i trappan". Kvickheten syftar här inte till att kunna springa snabbt uppför eller nerför trapporna, utan att vara kvick i tanken och i repliken - att kunna ge svar på tal. Uttrycket i sin helhet syftar på känslan som kan uppkomma när man kommer på det där perfekta svaret på vad någon sagt för sent, när man redan lämnat rummet och gått ut. Det vill säga: när man befinner sig i trappan.

Någon säger något pinsamt om dig inför andra människor och du rodnar och blir tyst. Först en stund senare, när situationen är förbi, kommer du på vad du borde ha svarat.

Du grälar med din pojk- eller flickvän, med din lärare eller dina föräldrar, och blir stående svarslös. Du klarar inte av tystnaden och stormar ut, slår igen dörren bakom dig. BANG! Då plötsligt vet du vad du borde ha sagt. Du öppnar dörren igen, men det är för sent.

På kvällen ligger du och tänker. Du tänker på dagen och på vad som hände och vad som inte hände. Vad du sa och vad du inte sa. Du föreställer dig hur du säger något annat. Du föreställer dig vad som kunde ha hänt. Hur det kunde blivit annorlunda.

Det där är en sorts skrivande av dramatik, trots att du inte skriver. Du ser människor framför dig. Du ser dem tala och agera med varandra. Du drömmer, men i vaket tillstånd. Du sätter ord på dina fantasier, önskedrömmar eller mardrömmar. Eller så kommer orden först och du blir förvånad över vad du tänker.

Till skillnad från hur det oftast är i verkligheten kan du kliva tillbaka in genom dörren. Skriva på nytt och på nytt och på nytt ...

Oftast handlar det du skriver inte direkt om dig själv. Ändå kommer säkert erfarenheter till användning och uttryck. Och ändå kommer du att ligga och tänka på vad du kunde ha gjort annorlunda. Vad du kunde ha skrivit på ett annat sätt.

Säg till exempel att du har börjat en berättelse om någon som heter Jonathan som har höjdskräck och är lite förälskad i en som heter Selma. Men sedan kommer du på att du redan har en annan olycklig kärleksrelation i din påhittade värld - mellan en som heter Veera och en som heter Abdi. Inte kan ju alla i din värld gå runt och vara blyga och kära - eller hur?

Kanske det skulle handla om vänskap istället? Men vad har Jonathans höjdskräck med det att göra? Och Selmas klarinettspelande och hennes framträdande med Abdi?

Kanske höjdskräcken kunde vara scenskräck istället? Och att allt skulle kunna handla om vänskapsrelationer och svartsjuka mellan Jonathan och Selma och Abdi?

Så ligger du och funderar. Och morgonen efter kliver du uppför trappan igen, sätter dig vid skrivbordet och skriver en ny värld.

* Uttrycket härstammar i själva verket från en teaterbok - den franske filosofen och författaren Denis Diderots bok Skådespelarens paradox från slutet av 1700-talet.

Bakom scenen
Bakom scenen. En rad med stolar. På en stol sitter Selma med sin klarinett. Hon håller klarinetten i ena handen, byter hand, lägger den i knät, tar upp den, lägger ner den igen för att ta fram en liten duk och torka av den, välter den nästan i golvet när hon tar fram duken.
Under tiden går Jonathan förbi med ett notställ. Försvinner ut. Kommer tillbaka utan notställ. Står och tittar på Selma.
JONATHAN
Jag såg på tv.
Eller, på nätet var det.
Talang, något av de där - engelska.
Där var en som höll på, så som du.
Vet du? Att "oj hjälp jag är så nervös, och hur ska det gå" och så vidare och alla sa att "det kommer att gå bra och ta det lugnt bara, det går bra".
SELMA
Och hur gick det då?
JONATHAN
Det gick bra. Så klart.
SELMA
Det var ju skönt.
JONATHAN
Ja.
Men sen visade det sig att hon inte alls var nervös.
SELMA
Jaha.
JONATHAN
Det stod i kommentarerna - hon hade varit med i ett annat program och då hade det inte varit nåt problem alls. Att hon bara höll på sådär för att det blev en bättre effekt, vet du - när det gick bra sen.
Att hon bara fejkade.
SELMA
Jag fejkar inte.
JONATHAN
Det har jag inte sagt heller.
Paus.
JONATHAN
Jag bara säger att alla vet att du är bäst på att spela. Det är bara du som håller på så där att "hur ska det gå, hur ska det gå - ska jag klara det?" Alla andra vet redan.
Paus.
JONATHAN
Slappna av, människa.
SELMA
Slappna av själv.
JONATHAN
Vad då? Det är väl inte jag som ska in och spela.
SELMA
Nä, för du vågar ju inte.
JONATHAN
Lägg av.
SELMA
Är det inte så då? Du vågar inte och vågar inte ens erkänna det.
JONATHAN
Jag skiter väl i nån skoluppvisning - det är bara för betygen
SELMA
Varför är du här och hjälper till då?
JONATHAN
För att Janina sa att ... Det spelar ingen roll.
SELMA
Nä nä.
JONATHAN
Om man är nervös så kan man träna bort det - det är inte svårare än de där skalorna du blåser.

Abdi kommer, gymnastiserar sina fingrar.
ABDI
Jag tror du gjorde rätt som hoppade över det här - min mage är helt konstig. Håller på som en torktumlare.
JONATHAN
Eget fel. Båda två.
Går.